Theresa May tillkännager sin avgång över Brexit

Den brittiska premiärministern kastade in handduken på fredagen och avslöjade att hon ger efter för alla påtryckningar i underhuset och avgår om två veckor. Theresa Mays besked i ett känsloladdat kort tal utanför 10 Downing Street var väntat och kom efter att parlamentsledamöter från hennes egen Toryparti och oppositionen i månader bekämpat hennes Brexitavtal och smidit ränker bakom hennes rygg.

May, 62, beklagade djupt att hon inte lyckats i sina ihärdiga försök att få underhuset att godkänna det utkast till avtal om Storbritanniens utträde ur EU som hon träffade med Bryssel i november efter två år av segslitna förhandlingar.

”Jag har gjort mitt bästa,” sade May som förklarade att det är nödvändigt att underhuset nu söker samförstånd under en ny premiärminister för att genomföra Brexit. ”Jag skall inom kort lämna det jobb som det har varit en heder för mig att inneha … Jag gör så utan någon illvilja, utan med enorm och bestående tacksamhet att ha haft tillfället att tjäna landet som jag älskar.”

De sista orden, ”the country I love”, uttalade hon med eftertryck samtidigt som hon kämpade med tårarna. Hon vände sedan på klacken och gick tillbaka till premiärministerresidenset utan att besvara några frågor.

När May, Storbritanniens andra kvinnliga premiärminister efter Margaret Thatcher på 80-talet, avgår 7 juni går startskottet för vem som ska efterträda henne. Favorit är Boris Johnson, den karismatiska men omstridda politikern som avgick som utrikesminister i en dispyt med May över Brexit förra året.

”Ett mycket värdigt uttalande från @theresa_may,” skrev Johnson i en tweet. ”Tack för ditt stoiska arbete för vårt land och för det Konservativa Partiet. Nu är det dags … att gå samman och leverera Brexit.”

Labourledaren Jeremy Corbyn kommenterade: ”Theresa May gör rätt som avgår. Hon har nu accepterat vad hela landet vetat i månader. Hon kan inte regera och det kan inte heller hennes splittrade och disintegrerande parti.”

Det är troligt att många britter drar en suck av lättnad nu när Theresa May väljer att sluta löpa gatlopp mellan Brussel och underhuset. May tog över som premiärminister från David Cameron efter folkomröstningen om EU-medlemskap i juni 2016 trots att hon egentligen tillhörde den sida som ville bli kvar i EU i folkomröstningen. Britterna röstade 52-48 för att lämna unionen och det föll på henne att genomföra folkets beslut. Men hon har stött på den ena förödmjukande motgången efter den andra i sina försök att lotsa Storbritannien ut ur EU. Hon har förödmjukats i Bryssel, som gjort det så svårt som möjligt för britterna att lämna unionen, samtidigt som hon lidit tre svidande förluster i underhuset i sina försök att få parlamentet att tillstyrka hennes utkast till överenskommelse om ett reglerat utträde.

Dråpslaget kom på onsdagen när inflytelserika statsråd gjorde gemensam sak med revolten inom hennes styrande parti, Tories. May hade sonderat intresset för en andra folkomröstning men det fick hennes konservativa parlamentsledare Andrea Leadsom, en ivrig Brexitanhängare, att avgå från sin post. Hon var för övrigt den 36:e ministern som lämnat Mays regering i protest mot Brexitrelaterade frågor.

Margot James, minister för digitala ärenden, kommenterade: ”Alltsammans är synnerligen beklagligt men hon (May) jagas ut ur sitt ämbete därför att parlamentet inte vill fatta något beslut och partierna är oförmögna att kompromissa.”

Det handlar om ett parlament som är så övertygat om sin egen förträfflighet att det tror att det både kan ha kakan och äta den.  Regeringsmedlemmar kom till Bryssel uppenbarligen utan att ha förberett sig ordentligt för förhandlingarna om utträde och Bryssel slog dem på fingrarna.  Man kan förstå Bryssel. Bortsett från att EU-byråkraterna följde spelreglerna ville de förmodligen sända en varnande signal till omvärlden att man inte lämnar organisationen så där bara utan vidare. Notan för utträde skulle ursprungligen uppgått till 39 miljarder pund om britterna som planerat hade lämnat 29 mars, men underhusets oförmåga att fatta beslut har dragit ut på tiden och datum för utträdet är nu satt till 31 oktober. Vad slutnotan kan komma att uppgå till är i skrivande stund ovisst.

Jean-Claude Juncker, Europakommissionens president, befarar att det kommer att ske ytterligare förlängningar. I en intervju med CNN sade han på torsdagen: ”Jag börjar tröttna för vi avvaktar nästa förlängning …Vad jag ogillar i den brittiska debatten är att det tycks vara viktigare att byta ut premiärministern än att finna en överenskommelse.”

Mays avgång fördjupar Brexitkrisen eftersom en ny ledare oundvikligen kommer att försöka få till stånd nya förhandlingar om utträdet, något som kommer att leda till bråk med Bryssel, vars ledning kategoriskt uteslutit omförhandlingar. Britterna står därmed inför en oviss situation där alternativen utgör ett reglerat utträde, ett no-deal exit, nyval eller en andra folkomröstning. De flesta fruktar ett utträde utan avtal eftersom det skulle drabba både UK och EU ekonomiskt, men Boris Johnson är i värsta fall beredd att acceptera ett no-deal, något som den avgående premiärministern inte varit redo för.

Meningen var att britterna inte skulle delta i valet till EU-parlamentet eftersom man hade räknat med att lämna unionen i mars. Nu tvingades Storbritannien delta i EU-valet eftersom man fortfarande är medlem. Men Tories brydde sig inte ens om att utfärda ett valmanifest inför valet, som i Storbritannien ägde rum på torsdagen.

Om nyval äger rum löper regeringen naturligtvis risken att förlora eftersom många väljare tröttnat på Brexitfiaskot. Härom månaden demonstrerade uppskattningsvis en miljon britter  i centrala London mot Brexit och krävde en ny folkomröstning samtidigt som medlemmar av Toryregeringen manövrerade bakom kulisserna för att framtvinga premiärministerns avgång. Men hon överlevde kuppförsöket den gången eftersom kuppmakarna misslyckades med att enas om en möjlig efterträdare och flera tunga namn i regeringen ställde sig bakom May. Men blir det nyval kan regeringen tvingas lämna över makten till den socialistiska veteranen Jeremy Corbyn som vill förstatliga alla möjliga industrier.

May kom med Bryssel i november överens om ett preliminärt utträdesavtal samt en politisk deklaration om den långsiktiga förbindelsen mellan Storbritannien och EU. Ramverket innebär att Storbritannien återfår kontroll bland annat över sina gränser och immigrationen  samtidigt som man fortsätter att ha nära handel med Bryssel. Storbritannien gick med i dåvarande EEC 1973, men har alltid varit en motvillig medlem genom att det som önation aldrig sett sig som en geografisk del av Europa.

Thomas L. Friedman, politisk krönikör på New York Times, skrev nyligen om hur förbluffad han var över hur inkompetent i hans tycke det brittiska parlamentet agerat i Brexitfrågan.  ”Vad vi ser är ett land som förpliktat sig att begå ekonomiskt självmord, men som inte ens kan komma överens hur man ska ta livet av sig själva. Detta utgör ett episkt misslyckande i fråga om politiskt ledarskap.”

Rolf Söderlind

 

Senaste artiklarna