Socialdemokraterna måste göra upp med kommunismen

LEDARKRÖNIKA

Valets inte alltid ärliga eller logiska efterspel pågår för fullt. Och som medborgare är det inte alltid lätt att hänga med i partiernas utspel och resonemang. När Ulf Kristersson kom med sitt, och alliansens, påstående att allianspartierna har ett större regeringsunderlag än det som Stefan Löfven kan presentera så är det helt korrekt. Men till att börja hängde jag inte riktigt med i resonemanget. Men, Stefan Löfven har en koalitionspartner och det är miljöpartiet, inte något annat parti. Vänsterpartiet står uppenbarligen än en gång utanför Löfvens tänkta regering. Att vänsterpartiet ingår i det klassiska vänsterblocket råder det ingen tvekan om, men partiet ingår (hittills) inte i regeringssamarbetet. Det största regeringsalternativet är alltså - alliansen!

De socialdemokratiska protesterna mot alliansen som regeringsalternativ går till stor del ut på att till och med passivt stöd från Sverigedemokraterna är lika med att alliansen ”samarbetar” med detta parti. Och därmed har diskvalificerat sig.

Däremot har socialdemokraterna inget problem med att själva ha ett mycket långtgående samarbete med vänsterpartiet, till och med budgetöverläggningar med ett givande och ett tagande, för att i en omröstning i riksdagen få stödet från Sveriges gamla kommunistiska parti.

Generellt är medierna i det närmaste ointresserade av att gräva i vänsterpartiets förflutna och i dess företrädares nutida knytningar till kommunismen, revolutionära grupperingar och antidemokratiska krafter på vänsterkanten. Såväl inom som utom rikets gränser. Det är begripligt att socialdemokraterna inför offentligheten inte vill syna sitt stödparti i riksdagen, men det är något man borde göra.

Vänsterledaren Jonas Sjöstedt kastade masken i valrörelsen då han förklarade att det privata ägandet i Sverige inte hade någon framtid om han och hans parti fick bestämma. Företag som ägs av staten eller ingår i ett rent syndikalistiskt (?) självförvaltningssystem är uppenbarligen vad Sjöstedt föredrar. Detta illa dolt kommunistiska parti har Löfven inga problem att deala med för att få stöd för sin regering. Det är hög tid att socialdemokraterna gör upp med sitt förhållande till kommunismen och med kommunisterna.

Nu har socialdemokraterna förvisso ett arv att leva med – och förhålla sig till - där stöd och sympatier med kommunistiska regimer och organisationer lyfts fram som ädel socialdemokrati.
Olof Palmes och Pierre Schoris skamlösa vurmande för Castrodikaturen på Kuba är det som ligger främst i minnet, men det finns fler exempel att hitta - också i den löfvenska administrationen, och då inte minst inom den politiska delen av utrikesförvaltningen.

Stefan Löfven gör enligt min uppfattning helt rätt i att välja bort vänsterpartiet som regeringspartner precis som alliansen väljer bort Sverigedemokraterna. Men alliansens förhållande till SD är ett helt annat än det som råder mellan socialdemokraterna och de gamla kommunisterna i vänsterpartiet. Medan alliansen inte släpper in SD ens i hallen sitter socialdemokraterna med vänsterpartiet runt köksbordet och gör upp om Sveriges framtid.

Ett anständighetskrav i de pågående regeringsdiskussionerna är att socialdemokraterna gör upp med kommunismen, både på hemmaplan och utomlands.

Senaste artiklarna