Frågan om rikets säkerhet den viktigaste valfrågan

Klarar vi inte av rikets säkerhet så kan vi lägga alla valfrågor åt sidan, för då är det inte vi som bestämmer.

LEDARKRÖNIKA
Det pågår en märklig valrörelse i Sverige. Den engagerar inte och partierna verkar mer inställda på att den verkliga kampen för dem kommer först efter valet när resultatet är klart och regeringspusslet ska läggas. Fredrik Reinfeldts uttalande som statsminister om försvaret som ett särintresse avslöjade honom och hans närmaste. Idag tycks de flesta av våra partier ha anammat hans uppfattning. Lika mycket som försvaret diskuterades bara för ett halvår sedan lika lite finns det i dag på agendan. Rikets säkerhet – försvaret och säkerheten borde vara den viktigaste frågan i årets valrörelse. Skulle vår självständighet, vår demokrati och vår rätt att välja våra politiska företrädare fråntas oss försvinner också övriga frågor som partierna hellre vill diskutera. Men det finns röster som ropar i den politiska öknen.

Någon som tagit bladet från munnen, även om han inte är någon politiker – eller just därför – är flygvapenchefen Mats Helgesson. I en intervju i Svenska Dagbladet förklarar han att det behövs dubbelt så många JAS-plan än de 60 som riksdagen beslutat om. 120 plan är för honom vad som krävs för att flygvapnet ska klara sina uppgifter. Beslutet om 60 plan är ansvarslöst. När det gäller tillgången på flyg, och för övrigt också allt annan materiel, så är det beräknat på ”vad som behövs”. Att flygplan ska servas, ha översyn, repareras måste ha glömts bort i beslutsunderlaget. Hur skulle annars ett sådant beslut ha kunnat fattas? Och sedan kanske tanken skulle kunna uppenbara sig att fienden skulle kunna vara så oförskämd att skjuta ner ett antal av dessa plan och att sabotage på marken kan genomföras. Realistisk så är också 120 plan för lite – men bra mycket bättre än de ynka 60.

En annan röst i öknen som ropar är moderaternas Annicka Engblom, partiets främsta försvarspolitiker som av någon outgrundlig anledning inte är partiets försvarspolitiska talesperson. I en artikel i Blekinge Läns Tidning påtalar marinens behov, som är minst lika stora som flygets.

Engblom lyfter fram marinens uppgift, som kan vara nyttig att upprepa - att skydda den svenska sjöfarten, svenskt sjöterritorium och den marina infrastrukturen. De resurser marinen har idag räcker inte till för att kunna verka på alla konfliktnivåer, hävda svenskt sjöterritorium och bedriva havsövervakning. Det vi har är bra, men det behövs så mycket mer.

Marinen behöver för att klara sina uppgifter fler ytstridsfartyg, fler ubåtar och ett effektivt robotluftvärn. Och när det gäller robotarna är kvantiteten lika viktig som kvalitén.

Ett första beslut för våra politiker att fatta borde vara att försvarsanslaget ska vara två procent av BNP. Sedan nkan vi gå vidare därifrån.

Försvarsminister Peter Hultqvist har lovat att försvarets budget ska höjas till 60 miljarder. I förhållande till vad försvaret får idag är det ett bra förslag, men det är inte vad försvaret behöver för att göra vad riksdagen ålagt det. Då krävs det några och 70 miljarder. Om olyckan är framme och den sittande regeringen får fortsätta är det svårt att se hur ett splittrat socialdemokratiskt parti ska kunna få med sig vänsterpartiet och miljöpartiet i sina ”satsningar”.

När försvarsbuden från partierna för något år sedan avlöste varandra lyckades man med bluffen att få såväl svenska folket som många nyhetsrapportörer att tro att det var satsningar på försvaret som presenterades. Riksdagen hade fattat beslut om vad som försvaret skulle göra men inte avsatt de ekonomiska medel som krävdes. Att öka på sina försvarsbudgetar, men fortfarande inte nå upp till den nivå som krävs för att kunna genomföra de ålagda uppgifterna och hävda att man satsar på försvaret är inget annat än bluff och bedrägeri.

Förutom fler enheter inom flygvapnet och marinen behövs också stridsfordon för armén. Till detta kommer fler befäl och fler soldater som behövs över hela linjen.

Klarar vi inte av rikets säkerhet så kan vi lägga alla valfrågor åt sidan, för då är det inte vi som bestämmer.

 

Senaste artiklarna