Miljöpariet vill rädda världen och stanna kvar i riksdagen

(ALMEDALEN)
Miljöpartiet fick avsluta rundan av partiledartal för Almedalsveckan 2018. Och det var det kvinnliga språkröret Isabella Lövin som fått uppdraget. Ett klokt val av MP. Isabella Lövins framtoning skiljer sig drastiskt från pratmaskinen Fridolin.

Det var ett långt tal och det var ett ganska förutsägbart tal. Mycket miljö, väldigt mycket miljö. Men så är det väl också inom detta område som miljöpartiet åtminstone har någon trovärdighet kvar inför sina väljare.

Miljöpartiet vill fortsätta regera med socialdemokraterna. Budskapet var tydligt från Lövin. Regeringskollegan Löfvén sa inget om miljöpartiet i sitt tal, men i den efterföljande intervjun påstod han att han ville fortsätta regera med miljöpartiet…

Lika pinsamt att höra från Isabella Lövin som från många av hennes partiledarkollegor tidigare i veckan var det nästan religiösa förkunnandet att det var just hennes parti och inget annat som var den enda lösningen på världens, eller åtminstone Sveriges problem. Självförhärligandet från Almedalsscenen börjar kännas påfrestande.

En fråga som Isabella Lövin tog upp som jag i stora delar kan hålla med om är att den svenska självförsörjningen när det gäller livsmedel är allt för låg. Men därmed inte sagt att det är MP:s program för att höja den som är det riktiga. Idag ligger självförsörjningsgraden på 50 procent.
Den pågående torkan gör att foder till djuren nu är en bristvara. Många djurhållare har redan tvingats använda det foder som var reserverat för höst och vinter. Resultatet blir att många djur måste slaktas i förtid eftersom det inte finns något att äta. På sikt kan detta leda till att vi drabbas av köttbrist i Sverige och att vi tvingas importera kött från utlandet.

Frågans viktighet gäller på flera områden. Vi måste slå vakt om den svenska matproduktionen. Hamnar vi i en krissituation och det inte finns något att köpa utomlands står vi där. När det gäller matförsörjningen måste den inhemska produktionen öka kraftigt och säkras. Våra bönder som producerar mat borde ingå som en av de väsentligaste delarna i totalförvaret. Får befolkningen inte mat finns det inget kvar att försvara.

Miljöfrågor, klimatpåverkan, extra skatter är traditionell miljöpartipolitik. Och det fick vi höra mycket om.

Och vi fick också den dagliga dosen av avståndstagande och fördömande av den politisk extremismen där Lövin menade att inget extremt ”högerparti” i Europa hade fått makten om inte de borgerliga partierna öppnat för det. Det finns förvisso en sanning att ta till sig i detta. Men brunsmetningen och rasistanklagelserna faller just nu allt för lätt. Är det för att få människor att inte ansluta sig till grupperingar som står för extrema åsikter och uppfattningar som miljöpartiet och andra partier ägnar sig allt för vidlyftigt åt att nazistanklaga och rasiststämpla sina politiska motståndare så är risken hög att man begår ett stort misstag. Resultatet kan bli kontraproduktivt. De som verkligen drabbas av rasister och nazister hamnar i samma grupp som de lättkränkta och de som inte tål att höra kritik utan att slänga ur sig de mest ogrundade beskyllningar om just detta. Detta förminskar de verkliga offren

Isabella Lövin är en bra talare och det låter som hon själv tror det hon säger. En bedrift i sig om man tänker hennes påståenden.

Intressant hade varit att få höra hur MP hanterat den islamistinfiltrering som avslöjats i partiet. Men det fick vi inte. Det är kanske väljargrupper man inte vill stöta sig med.

Det var ganska glest i publiken, men så var det också Almedalsveckans sista dag. Kanske var detta sista gången vi fick se miljöpartiet i en partiledarrunda på Almedalsscenen. Mycket talar för att partiet inte klarar sig över fyraprocentsspärren.

 

 

Senaste artiklarna