SD - ett politiskt smörgåsbord med smak av socialdemokrati

(ALMEDALEN)
Lördagen var Sverigedemokraternas i Almedalen. Något Jimmie Åkesson direkt tog fasta på när han kom in på scenen. Inför den begeistrade SD-publiken konstaterade han med ett småleende att det var ”SD:s dag”. Han kunde sedan snabbt få till det att hela veckan hade varit SD:s eftersom alla de andra partierna under hela veckan talat så mycket om SD och hur de ska förhålla sig till partiet. Han tog ytterligare ett steg och konstaterade att året 2018 är SD:s, och ställde den retoriska frågan till den lojala publiken om det inte var nu som SD gick mot valseger. Svaret var givet.

Jimmie Åkesson är en bra talare och han kanske var den ende partiledaren som hade svårt att dölja glädjen över de framgångar han tror SD ska röna i det kommande valet.

Men hur kunde det gå så här? Hur hamnade vi i en situation där det på allvar spekuleras om 2018 års val inte är valet där Sverigedemokraterna blir det största partiet? Jimmie Åkesson hade själv en del av svaret - ”De gamla partierna har missbrukat sin makt”. Så är det nog. De gamla partierna har missbrukat sin makt på det viset att de ignorerat vad väljarna lyft fram som problem de vill ha lösta, på förhållanden som de tycker är oacceptabla. Det har inte varit lätta frågor att hantera och de flesta gamla partierna valde att bortse ifrån dem. Låtsas att de inte fanns. Man valde istället att köra i de gamla spåren. Samtidigt pågick verkligheten i Sverige.

Landskrona var den stad där SD först fick större framgångar. Alla ställde sig frågan: Hur kunde detta hända? Varför svek väljarna de gamla partierna? Svaret var mycket enkelt ”SD var det enda partiet som beskrev en verklighet vi kände igen”.

Trots alla varningssignaler som kom, trots väljarnas vittnesmål om varför de valde SD ignorerade de gamla partierna detta. Istället för att ta itu med väljarnas verklighet valde man att låtsa att varken SD eller deras väljare existerade.

Den antidemokratiska decemberöverenskommelsen gjorde att Sverigedemokraterna kom att framstå som det enda oppositionspartiet i Sverige vilket också har visat sig i opinionssiffrorna.

Det är svårt att förstå att hjärnan bakom idén att de borgerliga partierna skulle lägga sig platt för socialdemokraterna, även om de hade möjlighet att få majoritet för egna förlag, ville borgerligheten något gott. Och som ett i det närmaste oförklarligt krav från Alliansen ingick i överenskommelsen att S/MP-regeringen skulle ha med vänsterpartiet i sina förslag, annars blev det ingen överenskommelse där borgerligheten lämnade över makten till entt återfå väljarnas förtroende. Under tiden kan SD räka in ett stigande socialistisk minoritet. Bättre serverat kunde inte SD få det.

Allianspartierna har gjort fel efter fel som gynnat Sverigedemokraterna. Det är inte för att SD är så bra de har så starkt stöd i opinionen. Det beror på att Alliansparterna inte kunnat läsa verkligheten. Nu verkar åtminstone några av Allianspartierna ha förstått vad som gäller. Men det är en lång väg kvar att gå för att återfå det tidigare stödet.
Istället för att tro att det skulle gå att tiga ihjäl SD, att ignorera väljarna som röstar på parteit borde Alliansen tagit debatten och visat på bristerna i det samhälle SD vill ha.

Hur mycket Sverigedemokraterna än hävdar att de är ett konservativ parti så är SD inget konservativt parti. Och under Jimmie Åkessons tal i Almedalen hörde vi inget om konservatismen. Nu var det nationalismen som hade återkommit för att elda de egna. SD är ett vänsterparti som idémässigt ligger nära socialdemokraterna. SD är ett bidrags- och förmyndarparti.
Utrikes- och försvarspolitiskt har man mer gemensamt med vänsterpartiet än vad socialdemokraterna har och väldigt lite med Alliansen. SD vill lämna EU precis som vänsterpartiet. SD vill att Sverige ska stå utanför Nato. SD:s EU-parlamentarikers stöd till Ryssland finns det också anledning att nämna i detta sammanhang.

Jimmie Åkesson lät Almedalspubliken få ta del av det politiska smörgåsbord som SD serverar i valrörelsen. Man har plockat lite här och lite där. Något för alla att tycka om. Det är populistiskt och det är smart. Detta serverat av Jimmie Åkesson blir för många en lockande kompott.
Det kanske tydligaste budskapet som Jimmie Åkesson levererade i Almedalen var avståndstagandet från nazisterna i NMR. ”Fega töntar” kallade Åkesson dem. Och fortsatte med att grupper som denna, nazister, kommunister eller islamister inte har i den svenska demokratin att göra. Det är mer än vad vänsterpartiet har gjort.

Jimmie Åkesson höll ett bra tal, det var ett bra framförande även om de var politiskt tunt. Han satsar på säkra kort som han vet att hans väljare vill höra och som han säkert kan locka till sig fler av från såväl Socialdemokraterna som Allianspartierna. Den hackande regeringen och den splittrade Alliansen är kanske Åkessons bästa medhjälpare i detta val.

Senaste artiklarna