Den 6 juni hissar vi den svenska flaggan...

Idag är det den 6 juni, Sveriges nationaldag. Till och med Sveriges officiella nationaldag, och så har varit sedan 1983.

Nationaldagar brukar hängas upp på något historiskt betydelsefullt.
En självständighetsförklaring, en befrielse från en ockupant eller något av samma dignitet. Så alls icke i Konungariket Sverige. I Sverige firar vi minnet av Gustav Vasas utnämning i Strängnäs 1523 till kung av Sverige. Att vara ”Sveriges och Götis Konungh” som blev Gustav Vasas första kungatitel var inte att vara kung över samma Sverige som idag. Jämtland, Härjedalen, Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge och Gotland var inte svenska områden. Men å andra sidan så utgjorde en stor del av vad som idag är republiken Finland den östra rikshalvan av Sverige.

En bättre nationaldag hade kanske den 7 juni varit, den dag då den svensk-norska unionen upplöstes 1905 och vi fick det Sverige vi har idag med en kung som var kung endast över Sverige. Men det känns inte heller lika angeläget att fira som en befrielse- eller självständighetsdag.

Men nu är det ju inte bara Gustav Vasa som ska firas. Vi har också regeringsformerna från 1809 och 1974, som båda skrevs under den 6 juni respektive år. Men direkt euforisk bir man ju inte över detta.

Hur har vi det då med ”Svenska flaggans dag” som det varit sedan den 6 juni 1916?

Det var en grupp inom landstormsrörelsen med första världskriget som bakgrund, som ville uppmärksamma tioårsdagen av den lag som bestämde vilka färger den svenska flaggan skulle ha i och med 1906 års lag om rikets flagga. Fram tills denna lag hade svenska flaggor sett lite olika ut beroende på vem som var tillverkare. En ordning konsuln Oscar Trapp i Helsingborg inte kunde finna acceptabel. Eftersom han var en företagsam man letade han upp den äldsta svenska flaggan, vilket visade sig vara en flagga i Nederländerna från 1658. Färgerna konstaterades och Trapp lämnade sitt förslag, han var också riksdagsledamot, att det var just dessa som den svenska flaggan skulle ha. Förslaget antogs och det är samma färger vår svenska flagga har idag.

Att den 6 juni dessutom är Gustavsdagen kan ju ha haft in betydelse till att det är just denna dag som vid ett flertal tillfällen använts i ceremoniella sammanhang.

Men även om anledningarna kanske inte är de mest festligaste eller mest heroiska finns det all anledning att fira den svenska nationaldagen och den svenska flaggan. Sverige har varit lyckligt förskonat från krig i över 200 år. Sverige har kunnat utvecklas till det land vi är idag under fredliga förhållanden. Vi har vår självständighet och vi har som medborgare i landet en frihet som inkluderar rättigheter stora delar av världens befolkning endast kan drömma om. Visst finns det fel och brister i dagens Sverige. Vissa större och allvarligare än andra. Men  det vi har ska vi vara rädda om och det som inte är bra ska vi göra bättre i en målsättning att det ska bli bra.

Samtidigt ska vi vara medvetna om att det finns såväl länder som enskilda som inte tycker om vår frihet, vårt sätt att leva och de värderingar vi har och som vi delar med västvärldens demokratier. Idag är det en självklarhet att hissa vår svenska flagga, att resa vart vi vill och komma tillbaka hem, att välja våra politiker och uttrycka våra åsikter. Slår vi inte vakt om dessa ”självklarheter” kan det komma en  tid då vi inte längre har dessa. Och är vi inte vaksamma nu och ser de hot som finns såväl inom som utanför våra gränser och åtgärdar dessa, är det inte heller säkert att det i fortsättningen den 6 juni är den svenska flaggan som hissas.

 

Senaste artiklarna