Rapporteringen om president Trump ensidig och ofördelaktig

Svenska mediers rapportering om USA:s president Donald Trump är starkt negativt vinklad, och präglas av en kraftig obalans. Det visar den första större kartläggningen, som jag presenterar i min bok ”#Trumpgate”, som utkommer på Realia Förlag under våren.

Jag har granskat hundratals tidningsartiklar och inslag i radio och tv i större medier som Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Sveriges Television och Sveriges Radio. Nästan samtliga nyhetsförmedlare har en påfallande negativ slagsida när de berättar om Donald Trump. Det är allvarligt eftersom media sätter dagordningen för den världsbild som tidningsläsare, tv-tittare och radiolyssnare tillägnar sig. I längden riskerar det också att kraftigt försämra förtroendet för svenska journalister och mediebolag. Bekräftelser på det presenteras i Medieakademins årliga förtroendebarometer.

I min bok har jag valt att utgå från ett antal uppmärksammade nyhetshändelser – från presidentvalet i november 2016 till årsskiftet 2018. Reaktionerna på Trumps valseger avhandlas, och jag redogör bland annat för rapporteringen kring installationen, inreseförbudet, muren mot Mexiko, klimatavtalet och Obamacare. Presidentens twittrande och relation till medierna är annat som tas upp i boken. Sverigebilden ges stort utrymme – inramad av Donald Trumps tidiga uttalande om vad som hände i Sverige "i går kväll", och väckte så mycket indignation och kränkta känslor ända upp på svensk regeringsnivå.

Jag har också tittat närmare på den uppmärksammade manifestationen ”March for Science” som ägde rum under våren 2017; en förment opolitisk händelse, som svenska universitet och högskolor okritiskt ställde sig bakom, trots att den i allra högsta grad hade en politisk agenda. Egna kapitel ägnas den kontroversielle chefsstrategen Steve Bannon, journalisters partisympatier, Donald Trumps kristna tro och hans första framgångsrika utlandsturné.

Trumps första tolv månader i Vita huset har kantats av vad som också kan betecknas som segrar och milstolpar: otaliga möten med världsledare både på hemmaplan och utomlands, en lyckad utnämning till Högsta domstolen, fokus på kristna värderingar och kristnas rättigheter, den lägsta arbetslösheten på 17 år, hausse på börsen, och den största skattereformen sen Ronald Reagan. Kongressen klubbade igenom över 300 lagförslag bara under Trumps första halvår vid makten, att jämföra med genomsnittet som ligger på 176, mätt från och med George HW Bushs presidentskap.

Trots detta har det första året för USA:s president beskrivits som ostadigt och instabilt av media. I vårt lilla hörn av världen är det nästan enbart de negativa händelserna, de så kallade ”skandalerna”, som lyfts fram, inte sällan med illa dold skadeglädje och sneda, menande mungipor hos ”experter”, nyhetsankare och utrikeskorrespondenter, inte sällan i statlig public service-tv. Man kan även skönja en skadeglädje i rapporteringen kring Trumps – bevisligen – låga opinionssiffror. Hån, kränkningar och hat mot Trump förekommer dagligdags i svensk offentlighet och den som inte sveps med i drevet blir snabbt idiotförklarad, i likhet med Trumps väljare. Att det förhåller sig på det viset kan var och en som läser min bok få konkreta belägg för. Jag kan konstatera att rapporteringen varit och är påfallande ensidig och att man gärna lyfter fram för Trump ofördelaktiga sidor. Kommentatorer och korrespondenter i public service har ofta svårt att dölja sin förtjusning när de rapporterar om presidentens nederlag. Jag har gått igenom både nyhets- och opinionstexter och kan konstatera att det blivit allt svårare att hitta artiklar som värnar neutraliteten på nyhetsplats. Det har blivit allt vanligare att skribenten smyger in egna åsikter i artiklar som presenteras som nyheter, fast de egentligen ska vara opartiska.

När det gäller svenska journalisters partisympatier har flera vetenskapliga undersökningar av medieprofessorn Kent Asp visat på en kraftig vänstervridning inom kåren. I Sverige gillar vi helt enkelt Barack Obama och ogillar Donald Trump, vilket har visat sig i ett stort antal nyhetsinslag som mer eller mindre helgonförklarar Obama och demoniserar Trump, samtidigt som man spekulerar i om det är möjligt att ställa den nye presidenten inför riksrätt. Påfallande ofta rycks händelser och uttalanden ur sitt sammanhang, och man väljer att bortse från helheten. Man lyssnar inte på Donald Trumps fullständiga anföranden utan slår ner på enskilda detaljer när de kan tolkas som ofördelaktiga i någon mån. Jag menar att man då undanhåller läsares och tittares möjligheter att ta del av det ofta visionära och bärkraftiga i presidentens framträdanden. Det ger en grovt missvisande bild. Att helheten ignoreras på detta sätt om och om igen är en av de viktigaste slutsatserna i min bok.

Med start den 19 maj 2017 genomförde Donald Trump sin första utlandsresa – en omfattande turné där han under åtta dagar besökte fyra länder: Saudiarabien, Israel, Italien och Belgien. Trump gjorde sammanlagt fem stopp i de fyra länderna, och höll ett flertal skickliga, inspirerade och känslosamma tal. Man kan dock fråga sig om det egentligen fanns någon i vår del av världen som egentligen lyssnade på budskapet. Istället fylldes medierna av bilder på hur Trump ”knuffade” undan en annan regeringschef, och av hur påven inte log. Även Trumps geografikunskaper ifrågasattes. Förklenande omdömen om presidenten är överhuvudtaget mycket vanligt förekommande i all rapportering om Donald Trump, och ägnas ett av de mest omfattande kapitlen i min bok. Han kallas omväxlande för sinnessjuk, otillräknelig, pajas, en fara för världen och ett stort, impulsivt barn som kan ödelägga världen. Trumps utseende hånas; hans frisyr och storleken på hans händer hör till det som lyfts fram. Journalisterna hakar också upp sig på hans språkbruk, och han anklagas för att ha storhetsvansinne, vara rasist och utnyttja brun-utan-sol-spray alltför flitigt. Donald Trump jämförs till och med med Hitler. Hitler! Uppenbarligen har Trumphatet gått så långt att alla gränser har passerats.

Ett av de mest famösa exemplen på rapporteringen i SVT i samband med installationsceremonin är Peter Rawets direktsända intervjuer med Trumpväljare i Washington. Rawet var tydligt personligt indignerad, han attackerade väljare verbalt och ifrågasatte deras politiska inställning. Han ställde insinuanta frågor om huruvida väljarna var ”miljardärer”, kände några invandrare eller hade sjukförsäkring. Rapporteringen fälldes sedermera högst välförtjänt av Granskningsnämnden för radio och tv. 

Det är hög tid att nyansera bilden av USA:s president. Min förhoppning är att min bok ska kunna bidra till det, och till en ökad medvetenhet bland allmänheten om den obalanserade mediebevakningen. Journalister är tyvärr en lättkränkt och snarstucken yrkeskår som ogärna tar emot kritik. Jag tror därför att ”#Trumpgate” i många avseenden kommer att bemötas med tystnad. Det vore dock olyckligt.

Michael Nystås

Författare och journalist

Partille

Senaste artiklarna