Fri som en myra

Att vara fri som en fågel är både en metafor och en dröm. Att sväva högt i det blå, eller att här nere på jorden vara oberoende av andra, att vare sig selv nok.

På en mer praktisk nivå utgår många politiska teorier från att ett mänskligt samhälle är, eller bör anses vara, grundat på ett samhällskontrakt. Alltså på teorin att oberoende människor en gång i tiden träffats och slutit sig samman, eller på teorin att vi oavsett vad som egentligen hände bör resonera kring samhället som om detta varit fallet. Rousseau, Locke och Nozick diskuterar i dessa termer. Socialliberaler eller socialister som John Rawls och Ronald Dworkin likaså.

Libertarianer och klassiska liberaler förväxlas ofta, och förväxlar nog sig själva ganska ofta också, för den politiska terminologin används inte särskilt stringent. Båda strävar efter en mycket hög grad av individuell frihet. Dessutom florerar det synnerligen oprecisa begreppet ”nyliberal”.

Jag skulle säga att den klaraste, eller kanske mest användbara distinktion man kan göra mellan libertarianer och klassiska liberaler är att de förra just utgår från ett postulat om individens okränkbarhet, som sedan lett, eller borde ha lett till någon form av samhällskontrakt.

Klassisk liberalism är istället en ideologi baserad på empirism. Klassiska liberaler må älska frihet lika mycket som libertarianer, men de härleder ändå inte denna frihet, eller sina övriga modeller av verkligheten från postulat. I David Humes och Edmund Burkes anda resonerar de mer i termer av djupt rotade sociala konventioner, eller som att, även om de anser att individuell frihet är något av naturen givet, man ändå inte kan logiskt härleda detta från någon teori.

Sant oberoende för oss människor är enbart en dröm, en dröm som aldrig någonsin varit uppfylld. Det är inte bara fallet att vi som individer inte kan överleva utan hjälp av andra, att vi inte kan överleva ensamma ute i naturen. Problemet är större än så. Inte ens grupper om dussintals människor kan överleva förutom i speciella situationer. Joseph Henrich, i The Secret of Our Success, berättar om hur, när grupper av västerländska överlevnadsexperter hamnar i en för dem okänd miljö som i Arktis eller i centrala Australien, en av två saker händer. Antingen söker eller tvingas de överleva själva. Då dör de, av svält eller till exempel förgiftade av växter de äter, men inte vet att bereda. Eller så kommer de i kontakt med människor som bor där, och överlever med deras hjälp.

Vad Henrichs exempel och hela bok visar är att det mesta av vad vi kan, och hur vi beter oss är saker som vi tar till oss via kulturell inlärning under vår uppväxt. Som individer, hur stolta vi än är över vårt förnuft, är vi helt enkelt inte intelligenta nog att själva finna ut hur det mesta hänger ihop. Under ett par miljoner år har istället föräldrar och farföräldrar medvetet och omedvetet fört vidare kunskaper, beteenden och redskap som nästföljande generationer sedan har byggt vidare på.

En bättre liknelse än att vara fri som en fågel är att säga att vi på ett ungefär är eller kan sträva efter att vara fria som myror. Som vi ska diskutera är myror faktiskt fria samtidigt som de intimt beror av andra myror för att överleva.

Hur är en myrstack organiserad? Inte via drottningen, hon lägger i stort sett bara ägg. Och inte via “a hive mind”, en kollektiv ”intelligens”. Istället kommer myrstacken till på grund av att myror, med mikroskopiskt stora hjärnor, var och en gör “myrsaker”.

Det finns inga myrchefer, inga myrprojektledare, inga myrarkitekter, inga myrpersonalavdelningar. Bara myror som går runt och gör precis vad de vill. Resultatet är en myrstack. Två mycket läsvärda böcker av Debora Gordon diskuterar detta, Ants at Work och Ant Encounters. För Gordon svindlar tanken fortfarande och hon säger sig inte förstå myrsamhällen ens efter 30 års forskning. Det är som om medlemmarna i en symfoniorkester alla spelade vad de ville, utan partitur, och resultatet blir en symfoni.

En myrstack är ett exempel på ett komplext adaptivt system, ett komplext system där enkla regler skapar ordning i stor skala och på system, som myrstacken, som ”lär sig”. Myrstacken byggs till exempel kring en trädstam som är i vägen, den repareras, den flyttas ibland, mat samlas in, stacken övergår till att samla mat på nya ställen, och så vidare.

Ett annat, enklare exempel på ett komplext system är väl inte en ensam fågel, men en flock av fåglar. Det räcker med tre regler för att en flock starar ska flyga som om den vore en enhet: undvik komma för nära grannarna, styr mot det håll grannarna i medel är på väg mot (ser till att alla är på väg mot samma håll), styr mot det håll grannarna i snitt befinner sig på (håller ihop flocken).

Med höghastighetskameror har man vidare nyligen kommit fram till hur flocken styr. En ändring av riktning börjar i ytterkanten på flocken. Fåglarna kopierar sedan hur fort grannarna ändrar riktning. Denna information fortplantar sig från fågel till fågel med 20–40 meter per sekund. Det tar en halv sekund för en flock om 400 starar att byta riktning.

En myra ändrar beteende beroende på vad hon gör för tillfället (vårdar larver, städar boet, reparerar boet, patrullerar, hämtar mat, o.s.v.), på vad som händer runt omkring henne, till exempel på hur många andra myror hon möter under 20–30 sekunder som gör specifika saker, på doftämnen, med mera.

Att jag diskuterar exempel på komplexa adaptiva system beror på att fria samhällen också självorganiserar sig på detta vis, också bildar en storskalig ordning, en ordning som dessutom är långt svårare att intuitivt begripa än en myrstack. Fria, kapitalistiska samhällen, märk väl. Planekonomier, och mindre, lokaliserade exempel på medveten planering, som offentlig sjukvård, åldringsvård, pensioner och skolor är tvärtom försök att motarbeta självorganisation.

I ett mänskligt samhälle måste tre grundläggande regler gälla för att självorganisation ska komma tills stånd, och för att vi därmed ska få välstånd. Hume härledde dem 1739–1740 i sin Treatise of Human Nature till att vara:

  • The of stability of possession, att äganderätten är skyddad, att vi kan vara säkra på att ingen kommer och beslagtar vad vi äger.
  • Its transference by consent, att vi fritt kan köpa och sälja varor och tjänster.
  • The performance of promises, att vi fritt kan ingå avtal och att vi kan vara säkra på att dessa kommer att gälla.

När dessa tre regler, via kultur, lagar och traditioner, gäller i ett samhälle så kan vi köpa och sälja, arbeta för, och anställa personer som är fullständigt främmande för oss. David Humes bäste vän Adam Smith formulerade villkoren för välstånd i en tidig version av The Wealth of Nations:

Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes, and a tolerable administration of justice.

Dagens tal om komplexa adaptiva system är i grund endast ett mer vetenskapligt moderiktigt namn för de insikter som David Hume, Adam Smith och också Edmund Burke delade.

För att David Humes villkor ska garanteras krävs någon form av statsmakt med militär och rättsväsende som skyddar samhället mot andra stater, mot interna våldsverkare och förbrytare, och som ser till att ingångna kontrakt efterlevs.

I ett fritt samhälle försöker miljoner människor hitta på nya saker, nya användningsområden för gamla saker, nya sätt att organisera sig, bättre sätt att arbeta. Genom en evolutionär process leder lyckade metoder till vinster och till att de efterapas och sprids. Misslyckade metoder leder till förluster och bankrutt och sållas därför bort. Denna evolutionära process ökar välstånd, förbättrar teknik, ger oss bättre varor och tjänster.

Märk väl att denna extended order, denna utsträckta ordning som Hayek kallade den, inte är den enda formen av koordination och ordning i ett mänskligt samhälle. Den gäller endast i vårt makrokosmos, när vi gör affärer, när vi samarbetar med människor som är främlingar eller som inte tillhör vår vänkrets.

Vi har också de sorters ordning och de relationer som vi människor levde med under nära två miljoner år som jägare och samlare. I vårt mikrokosmos lever vi i familjer och vi har personliga relationer till vänner och bekanta. Här gäller alltså andra regler än Humes. Vi kan inte köpa och sälja kärlek och vänskap.

För att göra något av större betydelse organiserar vi oss också medvetet i företag och i andra organisationer. Här använder vi oss av, eller åtminstone försöker vi använda oss av vårt förnuft. Men alla som arbetat i ett företag vet hur otroligt svårt det är att organisera sig, att omorganisera sig, och hur tungrott det ofta är.

Det är tyvärr lätt att se från Humes tre villkor hur ett samhälle kan förstöras. Om äganderätten inte är skyddad, så att den starke, till exempel statsmakten, kan beslagta det människor äger, minskar eller försvinner välståndet. Om man inte fritt kan köpa och sälja tjänster orsakar det också problem. Man får till exempel som regel arbetslöshet om statsmakten istället för fri avtalsrätt inför arbetsrätt med bestämmelser om minimilöner, arbetsvillkor, mm. Och till sist, om man inte kan lita på att ingångna avtal hålls blir handel omöjlig.

Den spontana ordning som råder i ett stort fritt samhälle gör det till Adam Smiths Great Society, hans Goda och/eller Stora Samhälle. Men denna ordning är återigen något som vi människor omöjligt kan begripa intuitivt. Lika lite som vi intuitivt kan begripa oss på en myrstack.

I dagens Venezuela ser man det omedelbara resultatet när ett land, med världens största oljefyndigheter, medvetet försöker organisera sin ekonomi, d.v.s. socialisera den, ”i rättvisans namn”.

I väst tenderar vi dock att låta den självorganiserade marknaden vara mer eller mindre ifred på områden som hamburgare, kameror, bilar, lampor och miljoner andra. Samma sak för många tjänster som hotell, vandrarhem, matvarubutiker, frisörer, veterinärer.

Men på andra områden försöker vi tyvärr tvärtom använda våra intuitiva regler från vårt mikrokosmos på problem som är oändligt många gånger större än de mest kompetenta experter kan klara av. På områden som vård, skola, omsorg anser vi inte att ”profit”, marknaden ska få råda. Här önskar vi istället att ”vi”, ”tillsammans” ska ge ”alla” ”samma goda vård/skola etc.”.

Men vi kan lika lite väl organisera sjukvården via det offentliga som vi kan instruera vissa myror att agera projektledare, arkitekter, myrstacksledare och därmed förbättra hur myrstacken fungerar.

I Sverige och resten av västvärlden ser vi därför köer, dåliga resultat och ren misär inom dessa områden. Den enda anledningen till att vi inte fullt ut ser hur illa det faktiskt står till inom skolan och sjukvården är att alla privata alternativ antingen är förbjudna, eller synnerligen hårt reglerade av staten. Vi har inget att jämföra med.

Och eftersom vi inte har något att jämföra med kan vi tryggt leva i illusionen att vi ”vet” vad sjukvård eller skola är för något. Hade vi brytt oss lika mycket om bilar i början av 1900-talet, som vi gjorde om skolan och vården, skulle dessa vara betydligt sämre idag än T-Fordar var för 100 år sedan.

Vill vi åstadkomma välstånd för alla bör vi sträva efter att bli fria som myror, efter att så långt det går se till att Humes tre villkor uppfylls.

 

 

 

Senaste artiklarna