Gamla terrorister inspirerar nya

Terrordåd med islamistiska förtecken har återigen drabbat Europa. Tyvärr är det säkert inte sista gången och det finns knappast någon anledning att anta att Sverige kommer att vara förskonat framgent.

Regeringens utredare föreslog nyligen att det ska bli straffbart att delta i en terroristorganisation. De flesta vanliga medborgare som inte följer politiken tycks mest förvånas över att det inte redan är förbjudet. Sunt förnuft, och en smula självbevarelsedrift, hade betytt att Sverige redan stiftat lagar som förhindrar att medlemmar ur t.ex. Al Qaida och IS går lösa på svenska gator. Men så är det inte alltså. Återvändande terrorresenärer har tillåtits gå fria och det kommer vara så ett tag till eftersom svenska politiker är som de är.

Skälen till att kriminalisera deltagande i terrororganisationer är flera. Främst är att bevisläget i krigszoner alltid är komplicerat. Med denna typ av lagstiftning når man även de militanta extremister som på olika vis bistått en terrorgrupp. Övriga EU-länder och västländer har naturligtvis redan liknande lagar.

Frågar man vilken expert som helst på islamistisk terror så kommer denne att säga att antalet veteranaktivister i den här miljön är en nyckelfaktor vad gäller återväxten av antalet nya "aktiva" i den våldsbejakande jihadistmiljön. Gamla terrorister inspirerar nya. Därtill kommer den vanligt refererade siffran att 9 % av återvändarna faktiskt försöker sig på egna våldsamma aktiviteter. En känd och väl diskuterad risk sedan jihadister strömmade tillbaka från Afghanistans krig mot Sovjetunionen.

Hur kan ett land som Sverige vara så politiskt naivt att vi under så många år har kombinerat ett abnormt högt antal militanta jihadister med en så genomgående passivitet? Fler jihadister per capita än flertalet länder i Europa och det enda landet i EU utan applicerbara lagar med tillägg och process som implementeras? Kan killen som sätter sig bredvid dig på kaféet ha deltagit i en terrorgrupps aktiviteter och lemlästat civila, kastat homosexuella från höghus, fördrivit hundratusentals människor och korsfäst barn? Ja. Tog personen ifråga inte en selfie vid brottstillfället går han förmodligen fri. Även om svenska myndigheter – inkluderat SÄPO – vet att en viss individ har återvänt från IS före detta kalifat i Syrien är han fri att vistas och röra sig hur han vill bland den svenska befolkningen, bland våra barn men även bland de flyktingar som flytt till Sverige på grund av terrorn denne man har deltagit i.

2013 lades en motion som syftar till att stävja fenomenet fram. Jag var initiativtagaren och Staffan Danielsson (C) är den riksdagsledamot som formulerade motionen till riksdagen. Detta trots klagomål och protester eftersom det ansågs vara en "perifer fråga" enligt kända riksdagsledamöter.  Det här är alltså året innan IS utropar sitt kalifat, men svenska medborgare reser redan till olika konflikthärdar i världen och deltar i folkmord, terrordåd och försök att införa religiösa diktaturer sedan flera år tillbaka. Sverige står ut väldigt tydligt. Motionen som syftar till att kriminalisera deltagande i terrororganisationer röstas unisont ned av riksdagspartierna. Nuvarande justitieminister Morgan Johansson (S) är en av dem som röstar nej. Dåvarande demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP/L) delar ointresset. Det förslag som nu benämns som "nödvändigt" röstades alltså ned av samma partier – och ofta samma personer – för bara några få år sedan.

Den allmänna politiska debatten präglas fortfarande av beröringsångest. De som deltar i debatten och pekar på att något måste göras, får alltjämt parera nonsensdebatter om huruvida det kan tolkas som islamofobt att vilja sätta åt terrorgrupper. Man kan få frågor om man vill lagstifta mot "muslimer i största allmänhet". Att de flesta offer för de jihadistiska terrorgrupperna är just muslimer är inget som rår på de räddhågsna politiker som är mer rädda för att bli kallade något epitet, än att värna rikets säkerhet från terrordåd eller civila i tredje land.

Terrorexperterna har ofta antingen inte involverats alls eller mycket lite. Ofta får en politiker, utan rimlig bakgrundskompetens – men rätt nätverk – ansvaret. Låter det hårt? Ja. Det finns inget skäl att dölja den bristande respekten och förtroendet för agerandet i denna fråga. Snarare borde en kommission tillsättas för att reda ut varför våra folkvalda så kraftigt åsidosatt Sveriges säkerhet i frågan om terrorister och militanta extremisters närvaro i Sverige. Även i slapphänt hantering av kända svenska extremister som reser till andra länder, ingår i grupper som plågar och mördar civila, för att sedan komma tillbaka igen.

Tar man bort ett mycket litet antal riksdagsledamöter, kan vi konstatera att varken Alliansen eller de rödgröna fick närmast någonting gjort i frågan under någondera regeringstiden. Det är inte acceptabelt och hade knappast varit acceptabelt i något näraliggande land förutom i Sverige.

Det var, och är, väldigt svårt att respektera. Det är valår, 2018, där många erfarna politiker kommer att vilja förbise detta ämne och hävda att man har hårdhandskarna på i kampen mot terrorismen. Det är sannolikt inte en särskilt träffande beskrivning av deras insats.

Senaste artiklarna